Det kryper & krälar inombords av tävlingslust, jag behöver få tävla snart. Jag är hemsk, försöker nästan tävla med fritidsbarnen i allt ( och det är ju inte direkt snällt då jag har minst 10 års mer erfarenhet av det mesta). Fast, (Ingrid B & de andra seniorerna) har ju massor av mer års erfarenhet än mig, så jag behöver kanske inte ha så dåligt samvete?
Men det är inte så långt kvar, Palisa debuterar på Fjällnora 28/3, men det känns ju inte som riktig tävling, nej Senior SM kan det dröja så länge innan jag får tävla "på riktigt"?
Jag saknar känslan när allt klaffar och man vet att man sitter på den bästa hästen och går in i ett upplopp. Adrenalin kicken är underbar, och det är det jag vill vara - bäst. Inte bra utan Bäst. Helt osvenskt men dagens sanning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Tycker du har helt rätt tänk! Om man känner att det duger med att vara bra ja då blir man aldrig bättre än just bra!
Det är bara att fortsätta satsa på att vara bäst så är de så det kommer va ;)
Tycker din blogg skulle behöva lite fler bilder... Man kan aldrig få för mycke bilder, speciellt inte när tävlingsabstinensen slår till :) Så in med fler bilder från era tävlingar! ;)
Skicka en kommentar